Det är svårt att öppna sitt hjärta och när man väl gör det förväntar man att det ska tas hand om varsamt. Det gjorde det, men sen vet jag inte vad som hände. Jag förstod ingenting allls. Har aldrig varit så besviken och ledsen, besviken för att jag faktiskt försökte, för att jag faktiskt ville och för att jag trodde. Du förändrade mig, fast du inte vet om det själv. Jag vågade, jag såg och jag kände. Nu känns det som en käftsmäll. Att jag bara drömde, att det du sa inte betydde något, det hade ingen mening. För det kan det väl inte ha haft? Jag känner mig som en bortsprungen katt. Jag vet inte hur jag ska känna, tänka eller agera. Frågan jag ställer mig är fortfarande; vad gjorde jag för fel? För något måste gått fel när allt kändes så bra. Eller var det bara en fantasibild? Det är inte mycket jag vet längre, det är inte mycket jag förstår längre. Jag har bara kommit underfulll med att jag vill vara jag och räcker inte det, så är det inte mig ni vill ha.. Folk kallar mig galen. Jag hoppas det är det positiva, för du är inte galen på något positivt sätt. Synd att det blir som det blir, jag trivdes, du var jävligt bra. bara så att du vet ♥
Jag hoppas inte du ångrar dig för det här är vår enda chans. Kom ihåg, om du börjar sakna mig så var det inte jag som gick det var du som lät mig gå.