Sandra Lindholm

Lyckan är att vara 3!

Min vardag Permalink0
I tonåren hade jag definitivt inte skrivit det jag tänker skriva idag. Jag hade mer skrivit att jag är så otroligt frustrerad för att mina kläder försvinner, för att datorn inte är ledig när jag vill ha den och att det är jobbigt med systrar i samma ålder. Men jag är inte 13 idag, jag är 23. Och har en annan syn på livet.

Jag älskar min systrar. Jennifer och Evelina är såna inspirationskällor för mig. 2 ödmjuka tjejer med båda fötterna på jorden. Vi alla 3 är olika på vårat egna sätt, vi har egenskaper som är starkare än andras. Men ändå är vi så otroligt lika. Vuxit tillsammans har vi gjort. Från att ha retats, slagits och skrikits så är det idag mer positiv snack, slåss gör vi för att ge den där klappen på axeln och skriker gör vi för att den andra ska kämpa lite till. Jag vet att mamma och pappa är lyckligt lottad som har oss. Och vi är lyckliga som har dem. Men syskonband är speciellt, fina människor...

... Och bra atleter. Vi har följt varandras fotspår i idrottens värld. Där är vi olika, riktigt olika med alla förutsättningar vi har. Vi är "halvskadade" allihopa. 2 är stela som kylskåp medan 1 är överrörlig. 1 är riktigt löpstark, medan dem andra får kämpa lite mer, men starka är vi alla 3. Och vi kämpar tillsammans, vi sliter, vi pushar, vi gråter, vi skrattar, vi gör allt för att vi ska lyckas.   

Jag vill bara säga att jag är lycklig att jag får göra allt med er. Min trygghet, från att gråta i era famnar till att svettas sönder i träning! Tack för att ni är bäst <3 lyckan är att vara 3, med er!


Till top